Ett viktigt steg i rätt riktning
Förändringar som betyder något är ofta tuffa känslomässigt. Idag var tanken att jag skulle följa med Lina till hennes föräldrar och jag såg fram emot det. Men dagsformen sviker mig och jag har spänningshuvudvärk och öronsus plus några andra tecken på att kroppen behöver komma ner i varv.
För att ge mig själv chansen att återhämta mig ordentligt så behöver jag veta att jag har ett ställe som är tyst, mörkt och svalt - och där jag kan ge mig några timmar att varva ned innan sängdags. Och det är bara hemma i min lägenhet som jag känner mig relativt trygg med att kunna ge mig den möjligheten.
Om jag väljer att inte lyssna på kroppen nu när den visar tecken på stress så kan jag hamna i en stress - loop som gör att det kan ta flera dagar innan jag kan komma ner i varv ordentligt. Så det borde vara enkelt att säga: "nej, jag kan inte följa med idag" till Lina med tanke på vilka konsekvenser det kan få om jag inte lyssnar på kroppen nu. Men det är allt annat än lätt. Jag har genom hela livet satt andras behov framför mina egna och nu när jag känner att jag bara måste sätta mig själv först så kommer skuldkänslorna. Och rädslan.
Jag började resan att sätta mina behov först för ett drygt år sedan så jag har kommit en bit på väg och har lättare att säga nej till andra men det innebär inte att det är lätt. Dessutom har jag bara för någon vecka sedan tackat nej till en födelsedagsfest för en nära släkting till Lina och det gör det ännu svårare att sätta mig själv först idag. Men att jag ändå gör det är ett litet och viktigt steg i rätt riktning. En stor anledning till att jag har den låga stresstolerans jag har beror på att jag tidigare i livet satt i system att inte lyssna på min inre röst och vad den säger. Jag kan inte leva så längre. Det här är rätt även om det är svårt med skuldkänslorna jag känner för att jag inte är med Lina nu. Men det är enda sättet egentligen. Tack Lina för att du förstår <3.
/Henrik