djungelhjarnor.blogg.se

Jag har under väldigt lång tid, nästan så långt tillbaka jag kan minnas, haft svårt för att slappna av ordentligt. Mycket beroende på att jag inte kan stänga av alla intryck jag hela tiden matas med. På gott och ont. Ni andra som är bekanta med HSP vet förmodligen vad jag pratar om.
Men på senare tid, sedan jag träffat Henrik har jag fått uppleva igen hur det känns att få vara helt och hållet avslappnad.
Kanske är det för att jag känner att jag kan vara mig själv med honom, och har kunnat vara det egentligen från första bokstaven vi skrev till varandra men tydligast blev det under första promenaden tillsammans.
I just vårt fall är jag ganska säker på att det har att göra med att vi båda är högkänsliga och verkligen ser varandra.

Att veta att man blir omfamnad för den man är!!
Det är så jäkla skönt!

Och att dessutom inte bli kritiserad eller ifrågasatt på grund av det..
Henrik är trygghet rakt igenom, och det är det han utstrålar, och precis vad jag behöver – den trygga famnen.
Jag njuter så himla mycket av att få vara nära honom. Inte behöva göra nåt ”speciellt” (jo, det är speciellt ändå..) Men att bara sitta bredvid varandra i soffan exempelvis.
När han tar sin hand om min nacke, pussar mig i pannan, stryker mig över ryggen.. ♥ Jag har till och med somnat på honom i soffan! Det är unikt kan jag tala om då sömnprylen är rätt meckig för mig i vanliga fall.. ;-)

Tacksam ♥ 

Ikväll ska vi i vanlig ordning se ”Det stora fågeläventyret” på tv. Jag har alltid älskat djur, så även fåglar men har inte varit någon inbiten fågelnörd som Henke varit sedan han var liten. Men känner att jag nog håller på att bli lite halvnördig ;-) Tänk vad man kan präglas av varandra!
Tyvärr har ju min favorit Martina Haag åkt ur tävligen redan, men nu hejar jag Anders Bagge hela vägen till Peru förhoppningsvis!
Kollar ni också?
/Lina