I nöd och lust och vardag
De senaste nio månaderna i mitt liv har varit bland de mest omvälvande och omdanande jag upplevt. Nu är kärleken störst. Så har det inte varit tidigare. Jag har inte fattat grejen. Kärlek har varit något ytligt och förkastligt som närsomhelst kan slängas i sjön att rosta, som en förälskelse som närsomhelst tar slut och övergår i ännu en uppslitande separation. Kärlek har på det sättet varit obegripligt för mig tidigare, varför låter vi hela vår tillvaro och våra barns trygghet bero på hur förkastliga förälskelser kommer kännas om några månader?
Jag har kommit att älska kärlek det sista halvåret. Det vill säga att jag älskar den betydelsen ordet har för mig nu. Kärlek, en grundmurad kraft som håller allt samman och som är mer jordad än elefanterna på savannen - och som inte ruckas av en tillfällig vindpust. I höstas när jag läkte öppna sår från barndomen så lärde jag mig kärlekens äkta innebörd, och jag har lärt mig att känna den inuti. Som en kraft som håller samman allt och som alltid finns där om vi öppnar den dörren.
En sak jag var klar över innan jag träffade Lina var att jag och min kommande på ett ungefär behöver dela bilden av vad som är kärlek och vad som är grundstenarna i en bra relation. Kärnan är vänskap och närhet - fysisk och känslomässig närhet. Kärnan är också att vi båda ser att kärlek är något vi måste ta ansvar för och bygga i vår relation som inte kommer av sig själv, i motsats till förälskelsen. En kärleksrelation innehåller inte bara lust utan även en del nöd och en hel del vardag - och för mig var det helt nödvändigt att Lina delade den här synen på att leva i en relation tillsammans. Inga uppblåsta förväntningar på ett drömliv varje dag - och självfallet inte det motsatta att vara med varandra bara för att ha någon trots att det inte känns bra.
Förälskelse, sex och ett spännande liv är såklart alla välkomna och underbara delar i en kärleksrelation men det är inte de innersta byggstenarna för mig eller för oss. Alla har rätt att välja sitt sätt leva i en relation på men jag är klar med relationer som hela tiden riskerar spricka - mer instabilt än uran - för att det plötsligt inte känns rätt en dag för någon av de inblandade och som då drabbar sin omgivning med ofta förödande konsekvenser, inte minst om barn är inblandade. Kärlek och kärleksrelationer är för mig inte en drog som handlar om att känna sig hög och må bra hela tiden med sin partner och som fungerar av sig själv - Nej, kärlek är den varma kraft där vi känner oss sedda, trygga och hela, där vi får vara oss själva med vad vi känner. Kärlek är en varm och trygg plats mer än något annat som för oss tillsammans <3. Hur ser ni på kärlek och på vad som bygger en lång och riktigt bra relation?
/Henrik
Jag har kommit att älska kärlek det sista halvåret. Det vill säga att jag älskar den betydelsen ordet har för mig nu. Kärlek, en grundmurad kraft som håller allt samman och som är mer jordad än elefanterna på savannen - och som inte ruckas av en tillfällig vindpust. I höstas när jag läkte öppna sår från barndomen så lärde jag mig kärlekens äkta innebörd, och jag har lärt mig att känna den inuti. Som en kraft som håller samman allt och som alltid finns där om vi öppnar den dörren.
En sak jag var klar över innan jag träffade Lina var att jag och min kommande på ett ungefär behöver dela bilden av vad som är kärlek och vad som är grundstenarna i en bra relation. Kärnan är vänskap och närhet - fysisk och känslomässig närhet. Kärnan är också att vi båda ser att kärlek är något vi måste ta ansvar för och bygga i vår relation som inte kommer av sig själv, i motsats till förälskelsen. En kärleksrelation innehåller inte bara lust utan även en del nöd och en hel del vardag - och för mig var det helt nödvändigt att Lina delade den här synen på att leva i en relation tillsammans. Inga uppblåsta förväntningar på ett drömliv varje dag - och självfallet inte det motsatta att vara med varandra bara för att ha någon trots att det inte känns bra.
Förälskelse, sex och ett spännande liv är såklart alla välkomna och underbara delar i en kärleksrelation men det är inte de innersta byggstenarna för mig eller för oss. Alla har rätt att välja sitt sätt leva i en relation på men jag är klar med relationer som hela tiden riskerar spricka - mer instabilt än uran - för att det plötsligt inte känns rätt en dag för någon av de inblandade och som då drabbar sin omgivning med ofta förödande konsekvenser, inte minst om barn är inblandade. Kärlek och kärleksrelationer är för mig inte en drog som handlar om att känna sig hög och må bra hela tiden med sin partner och som fungerar av sig själv - Nej, kärlek är den varma kraft där vi känner oss sedda, trygga och hela, där vi får vara oss själva med vad vi känner. Kärlek är en varm och trygg plats mer än något annat som för oss tillsammans <3. Hur ser ni på kärlek och på vad som bygger en lång och riktigt bra relation?
/Henrik